Ibland slår det mig..
Jag vet att jag inte har skrivit här på år och dar, och jag tänker inte börja igen. Denna bloggen har mest funnits för mig när jag har mått dåligt. Det som står i den är inget jag vill ha kvar i mitt liv, men när jag inte mår som jag borde har jag lättare att skriva av mig än att prata.
Ibland vet jag inte vad som händer med mig. Ena sekunden mår jag hur bra som helst och allt är toppen. Nästa sekund rinner tårarna helt okontrollerat och jag vet knappt varför. Eller jo, jag vet varför.. men jag vill inte förstå själv.
Jag kan tänka på allt som kunde blivit som aldrig blev av, allt som jag hoppades på som aldrig slog in. Livet som jag trodde jag skulle leva som inte alls blev som planerat. Jag kan tänka att jag gjorde ett bra val som flydde från allt. Allt som gjorde ont och allt som sårade mig. Men nu har jag insett att jag aldrig kan fly från allt oavsett hur långt bort jag åker. Det som gör ont i mig kommer alltid finnas där, men jag kommer alltid minnas hur jag gömmer det för omvärlden. Jag vet hur jag gör för att klistra på ett leende så att ingen kan misstänka något. Jag vet hur jag ska prata om skitsaker som egentligen inte betyder något för att hålla mig ifrån det som faktiskt är viktigt. Det har jag lärt mig genom att öva på det.
Jag vet att jag är urusel på att vara ensam, för då blir jag såhär. Och när jag blir såhär så vill jag inte prata. Jag vet att ingen skulle orka med mig när jag är såhär jobbig. Jag orkar inte med mig själv ens.
Jag vet att jag bara klagar för ingenting. Det som gör mig ledsen är som lite damm för de som har de jobbigt på riktigt. Och jag hatar själv att jag kan bli så depp över mina låtsasproblem, men jag antar att jag är på det viset.
Det jag har försökt mest här i livet är att lära mig att distansera mig. Att aldrig komma för nära. Alltid ta det som ett skämt. Jag vill inte komma för nära. Dels för att jag inte tror att någon vill ha mig så nära, men också för att jag vet hur ont det gör när man slits bort igen. Sånt kan jag inte hantera alls.
Jag är egentligen lycklig här. Lyckligare än jag någonsin var i sverige.. men ändå blir jag knäpp ibland.
"Inside my heart is breaking. My make-up may be flaking, but my smile still stays on."
Ibland vet jag inte vad som händer med mig. Ena sekunden mår jag hur bra som helst och allt är toppen. Nästa sekund rinner tårarna helt okontrollerat och jag vet knappt varför. Eller jo, jag vet varför.. men jag vill inte förstå själv.
Jag kan tänka på allt som kunde blivit som aldrig blev av, allt som jag hoppades på som aldrig slog in. Livet som jag trodde jag skulle leva som inte alls blev som planerat. Jag kan tänka att jag gjorde ett bra val som flydde från allt. Allt som gjorde ont och allt som sårade mig. Men nu har jag insett att jag aldrig kan fly från allt oavsett hur långt bort jag åker. Det som gör ont i mig kommer alltid finnas där, men jag kommer alltid minnas hur jag gömmer det för omvärlden. Jag vet hur jag gör för att klistra på ett leende så att ingen kan misstänka något. Jag vet hur jag ska prata om skitsaker som egentligen inte betyder något för att hålla mig ifrån det som faktiskt är viktigt. Det har jag lärt mig genom att öva på det.
Jag vet att jag är urusel på att vara ensam, för då blir jag såhär. Och när jag blir såhär så vill jag inte prata. Jag vet att ingen skulle orka med mig när jag är såhär jobbig. Jag orkar inte med mig själv ens.
Jag vet att jag bara klagar för ingenting. Det som gör mig ledsen är som lite damm för de som har de jobbigt på riktigt. Och jag hatar själv att jag kan bli så depp över mina låtsasproblem, men jag antar att jag är på det viset.
Det jag har försökt mest här i livet är att lära mig att distansera mig. Att aldrig komma för nära. Alltid ta det som ett skämt. Jag vill inte komma för nära. Dels för att jag inte tror att någon vill ha mig så nära, men också för att jag vet hur ont det gör när man slits bort igen. Sånt kan jag inte hantera alls.
Jag är egentligen lycklig här. Lyckligare än jag någonsin var i sverige.. men ändå blir jag knäpp ibland.
"Inside my heart is breaking. My make-up may be flaking, but my smile still stays on."
