"Är det möjligt att älska nån mer än sig själv?"

Kors vilken tråkig kväll. Idag var det julkonsert med musikskolan.. det var hemskt.. jag har aldrig haft så tråkigt på en konsert som på den ikväll..  Jag kände mig för gammal, och alla andra var jättesmå. Jag blev nästan illamående, och mitt leende kändes så falskt så det växte i munnen på mig.. hatar att känna så.. usch!..

Idag fick jag reda på att jag har 5 inlämningar som ska in veckan efter lovet.. jippie vad jag blir lycklig.. Härligt att lärarna faktiskt ger oss lov.. de jävlarna.. De tror att de är snälla som ger oss tid över lovet, men ALLA gör ju det.. så vi har skitmycket att göra!.. Attans!

Jag tänkte på det.. jag skriver om folk i min blogg.. om någon stör sig så säg till.. ni hamnar antagligen här för att ni betyder något för mig eller har något att göra med mitt liv.. Om någon stör sig.. så skicka en kommentar eller nått.

Idag lyssnade jag på Winnerbäck när jag åkte till skolan (ja idag åkte jag, för jag skulle träffa Asa på stationen och fixa en grej).. Lyssnade på "en svår och jobbig grej".. den har liksom aldrig tilltalat mig lika mycket som den gör nu... jag har alltid tyckt om den.. men nu hugger det till i mig under vissa textrader.. det är nästan läskigt hur väl han kan träffa med sina ord (eller tjejens ord eftersom det är sången från en tjej till honom).. Jag känner mig jätteträffad, och jag vet inte om jag gillar det eller inte.
Usch igår när jag skulle somna så kom den kvällen upp i mitt huvud.. jag skäms nästan för det nu.. men hur kunde jag veta?.. jag blir illamående av att tänka på det.. hur kunde jag vara så blåögd? Jag blir sur på mig själv när jag lyckades bli så "lurad" av mina förhoppningar. men vad skulle jag tro liksom?.. Jag kände mig som största slampan, som sen ändå inte fick en kram tillslut.. Det var ingen vidare kväll nu i efterhand.

Jag måste sluta skriva allt som jag tänker.. jag kommer ju skrämma bort folk tillslut. Men antagligen (förhoppningsvis) så fattar folk att jag har mina perioder när jag kan spy ur mig hur mycket skit som helst.. men för det mesta så är jag ganska glad utav mig.. är jag falsk eller en bra skådespelerska är kanske något att fundera på.. kanske väldigt schizofren?.. Som sagt så är det svårt att veta..

Vill avsluta med några textrader ur en underbar låt av  Björn Afzelius

"Tid att leva, dags att dö"


"Jag vandrar längs stenarna på kyrkogården
Jag sneglar och läser och räknar ut åren
Dom flesta blev gamla, så vitt jag kan se
Men där finns också andra jag själv överlevt

Hur var deras drömmar, hur blev deras öden?
Hur såg dom på livet, hur såg dom på döden?
Hur många blev falska med vilje och vett?
Och hur många gick under för det som var rätt?

Tid att leva, dags att dö
Dags att så sitt eget frö
Tiden läker inga sår
Gärningen skall alltid bestå

Man säjer att kärleken rår över livet
Och att mänskan är kärleken tar man för givet
Men, vännen, jag frågar dig ändå ikväll:
Är det möjligt att älska nån mer än sig själv? "



Kommentarer
Postat av: Asa

Gumman.. Det ordnar sig... Det är underbart att du skriver som du tänker..

2007-12-10 @ 23:34:28
URL: http://annasarahjosefina.blogg.se

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0