kallamigbella

Just nu känner jag mig bara tom.. rubriken speglar inte direkt mina tankar, men jag minns att den passerade genom mitt huvud igår.

Allt känns så jävla konstigt.. jag vet fasen inte ens hur jag ska formulera allt i mitt huvud.. jag har liksom svårt att tänka klart.. allt känns bara konstigt.. det är det rätta ordet...
Igår var nog den första gången jag drack för att jag var ledsen.. jag brukar annars var på gott humör, men igår ville jag bara bort, inte känna mer.. inte se mer.. inte tänka mer. Det konstiga är att jag liksom inte kan sätta fingret på vad som egentligen sårade mig.. men det var nog allt i en stor blandning.. Jag vill liksom vara förstående.. men det är jävligt svårt att vara när jag inte vet vad det är jag ska förstå.. när han inte berättar det för mig..

Är jag helt konstig eller? Har alla andra bara glömt hela oktober?.. har den månaden och det som hände under den månaden bara funnits i mitt liv?.. jag fattar liksom inte.. Känns som att allt var en dröm.. men om det nu var det.. varför gör det ont i så fall?. Just nu vill mitt hjärta bara göra en sak, men min hjärna säger till mig något helt annat.. Så som han var mot mig igår så borde jag nog lyssna på min hjärna hellre än mitt hjärta.. men det vill jag inte egentligen.  Fan.. vad ska jag göra?

Lotta försökte prata  med mig igår.. och då tror jag att jag förstod.. men nu känns allt bara fel ändå.. det stämmer liksom inte.. man måste liksom både kunna ge och ta.. Som sagt så vill jag vara förstående.. men det är jävligt svårt när man inte vet all fakta..

Jag undrar om jag någonsin kommer kunna lära mig att ta att jag alltid kommer komma i andra hand.