kallamigbella

Jösses vilken dag.. vaknade imorse och kände mig krasslig.. jag får verkligen inte vara sjuk nu... Alla tänker att "åh vad skönt, lååånghelg" men icke för mig. På onsdag ska jag jobba 7-16 (uh!), torsdag är det spelning kl 10 (kul efter valborg! Usch!), fredag jobbar jag 15:30-21:30.. och all ledig tid jag har under helgen måste jag spendera framför datorn, och skriva massor på projektarbetet, kvinnligt, manligt, mänskligt-arbetet, spanskan, engelskan.. och all tid utöver det så måste jag plugga på filosofin.. om jag överlever veckan så är det ett under!

Jag saknar Erik massor, det känns som att vi inte har setts på år och dar (egentligen är det väl några veckor sen, men på tok för långt iaf!) Han är en av de bästa killarna på jorden.. min framtide make (enligt honom?) och pappan till mina barn (han är tydligen morbror till Emilia också, jag har inte riktigt godkänt det än).. Jag vill bara ta en fika med honom och kunna prata igenom allt.. han förstår allt.. han vågar prata om allt.. han vågar ta konflikter.. han snackar inte skit.. Han är bara Erik helt enkelt. Jag har fortfarande sparat smset där det står "Du skulle varit här, Winnerbäck funkar inte utan dig" Det kom precis när jag behövde det som bäst också.. den kvällen när allt var piss.. usch! Erik jag saknar dig!

Han beter sig precis som vanligt.. jag visste att det skulle bli såhär.. ena stunden känns allt normalt och bra igen... och sen så blir det som vanligt.. varför bryr jag mig fortfarande?.. "För att klargöra, jag ska alltså inte bry mig mer?" "jag vet inte".. tydligt och bra! (eller inte)

Det andra vill jag inte ens skriva om.. om han inte kan säga det till mig, utan istället pratar skit om mig så är det absolut inte värt det.. sätt dig inte på en pedistal om du inte är värd platsen! Så jävla viktigt är det inte!

"All you want is a beauty queen"