Jag vill, men hur?
Jag har varit dålig på att skriva i bloggen denna veckan.. jag tror det beror på att jag har varit stressad. Jag har haft massor på hjärnan denna veckan..mycket som hade behövt komma ut.. men det är sånt man får glömma bort.
Idag hade vi en låååång föreläsning om förintelsen. Det var intressant, men jag klara snart inte att höra om mer hemskheter. Jag har jättesvårt att ta in allt som händer i världen, och känna empati för alla människor som det går dåligt för. Just nu orkar jag inte riktigt mer.. känns som att jag är påväg ner i en nereperiod.. får hoppas på att den planar ut sig snart.
Åh, jag blir så arg över vissa saker. Man tror att vissa personer är ens vänner. men nej nej.. backstabbing bitches!! .. jag är så bitter just nu så att-.. åh jag vet inte ens!..
Imorgon ska jag iaf ut med Asa.. det ska bli jättekul.. och härligt.. behöver dricka bort lite nu.. låter lite fjantigt.. men ibland är det precis det jag behöver för att inte fastna i dumma tankar. Jag skulle behöva hitta mig ett ragg också.. för att komma över, glömma.. men det kommer jag nog inte.. jag är inte sån,.. tror jag inte iaf.. jag skulle behöva tjockare hud.
"Skål för alkoholen. Orsaken och lösningen till alla världens problem"
På söndag drar jag till Linköping.. ska bli skönt.. Träffa syskonen igen.. lika mysigt varje gång, och det går lättare när inte föräldrarna är med.. pallar inte riktigt hela familjen på samma gång.. blir så mkt på en gång då.
Jag åker hem igen på onsdag antar jag.. de senaste åren har jag "firat" alla hjärtans dag där, men jag tycker bara att det känns tragiskt i år. Jag vill antingen göra något kärleksfullt, vilket nog inte kommer hända, om jag inte hittar någon snabbt som satan.. Antingen det..eller så ska jag nog bara vara hemma och äta choklad.. det känns som att det är det enda rätta. Vill något.. men är det troligt?
Jag tycker att det är jobbigt när man inte vågar erkänna saker.. jag pallar liksom inte.. det känns bara jobbigt, men samtidigt hoppar mitt hjärta till av varje lite sak som påminner.. det kan vara vilken lite skitsak som helst.. men det känns i hela kroppen.. vad fan?.. så här ska det inte kännas nu.. det är liksom för sent.. hjälp!
Nu måste jag sluta.. jag börjar bli dum.
"I couldn't live with me before you came along"
Idag hade vi en låååång föreläsning om förintelsen. Det var intressant, men jag klara snart inte att höra om mer hemskheter. Jag har jättesvårt att ta in allt som händer i världen, och känna empati för alla människor som det går dåligt för. Just nu orkar jag inte riktigt mer.. känns som att jag är påväg ner i en nereperiod.. får hoppas på att den planar ut sig snart.
Åh, jag blir så arg över vissa saker. Man tror att vissa personer är ens vänner. men nej nej.. backstabbing bitches!! .. jag är så bitter just nu så att-.. åh jag vet inte ens!..
Imorgon ska jag iaf ut med Asa.. det ska bli jättekul.. och härligt.. behöver dricka bort lite nu.. låter lite fjantigt.. men ibland är det precis det jag behöver för att inte fastna i dumma tankar. Jag skulle behöva hitta mig ett ragg också.. för att komma över, glömma.. men det kommer jag nog inte.. jag är inte sån,.. tror jag inte iaf.. jag skulle behöva tjockare hud.
"Skål för alkoholen. Orsaken och lösningen till alla världens problem"
På söndag drar jag till Linköping.. ska bli skönt.. Träffa syskonen igen.. lika mysigt varje gång, och det går lättare när inte föräldrarna är med.. pallar inte riktigt hela familjen på samma gång.. blir så mkt på en gång då.
Jag åker hem igen på onsdag antar jag.. de senaste åren har jag "firat" alla hjärtans dag där, men jag tycker bara att det känns tragiskt i år. Jag vill antingen göra något kärleksfullt, vilket nog inte kommer hända, om jag inte hittar någon snabbt som satan.. Antingen det..eller så ska jag nog bara vara hemma och äta choklad.. det känns som att det är det enda rätta. Vill något.. men är det troligt?
Jag tycker att det är jobbigt när man inte vågar erkänna saker.. jag pallar liksom inte.. det känns bara jobbigt, men samtidigt hoppar mitt hjärta till av varje lite sak som påminner.. det kan vara vilken lite skitsak som helst.. men det känns i hela kroppen.. vad fan?.. så här ska det inte kännas nu.. det är liksom för sent.. hjälp!
Nu måste jag sluta.. jag börjar bli dum.
"I couldn't live with me before you came along"
Kommentarer
Trackback