kallamigbella

Idag har varit en låååång dag.. Skola, skola och åter skola.. mummlet stämde förresten.. Häxan Agelii gav oss ett test idag.. ovanligt! Sen har hon sagt att vi hade hela terminen på oss att göra en bokgrej, men idag sa hon att det skulle in idag.. hon hade sagt fel, men det tyckte hon att vi skulle förstå.. öh va?!.. hon är dum i huvudet!!.. Henne kan jag hata!

Var på musikskolan idag också.. pratade lite med Henrik om hemvärnet.. tror faktiskt inte att det är något för mig.. det tar liksom för mycket tid och jag har inte motivationen att lägga ner massa tid på det. Nu kommer hela hvmk hata mig, men det får jag väl leva med.

Satt kvar efter skolan idag med Asa och fixade med alla våra arbeten.. nu är det 16 sidor långa arbetet om Rwanda klart.. det var trots allt det mest intressanta arbetet som jag har skrivit nu under lovet, men det tog låååångt tid att göra.. Jag kommer aldrig kunna förlåta de som lämnade rwanda åt sitt öde.. FN var helt sjukt då!!.. kanske är det fortfarande.. är inte jätteinsatt om jag ska vara ärlig.. haha men jag har blivit sms-aktivist för amnesty.. spännande :-)

Hade ännu ett långt samtal med Asa idag.. vi pratade igenom det mesta igen.. jag vet ju faktiskt vad som är problemet.. det är ju jag.. jag är inte samma person som jag vill vara.. Jag ser mig själv som en stark tjej som säger vad jag tycker.. men det är falskt.. jag är inte alls stark.. Jag är sjukt mycket push-over för det mesta, konflikträdd precis som alla andra.. och jag säger sällan vad jag tycker.. men jag antar att detta är ett steg i rätt riktning.. att inse det.. och faktiskt skriva om det här.. jag visar ju att jag fattar mina problem..
Sen säger Asa att jag är värd någon bättre, någon som faktiskt pratar med mig.. men jag känner ju mig själv.. jag bortförklarar allt.. "Han har säkert mycket att göra".. lever i förnekelse liksom.. Jag vet också att jag antagligen skulle göra samma misstag igen..för det är liksom sån jag är.. omedvetet kanske jag tycker om att bli bortglömd och överkörd om man kan kalla det det.. känns lite att ta i.. men på nått sätt så gör jag alltid det..
Jag vet precis vad jag vill ha, men förtjänar jag verkligen det?.. det känns som att jag på något sätt skadar mig själv genom andra människor, för att jag tror att jag är värd det.. fan vad jag snurrar in mig.. men det jag skriver här är bara ett försök att få koll på vad jag egentligen känner..
Jag är väldigt naiv för det mesta.. tror gott om de flesta.. det är farligt att göra nu för tiden.. man vet liksom aldrig när någon kommer och hugger en i ryggen... nu förvirrar jag t.o.m. mig själv.. känns som att jag är utanför min kropp när jag skriver här.. har ingen koll.. jösses..

En eloge till dem som orkar läsa igenom det där.. och fatta delar av det.. :-S

Nu måste jag nog sova.. försöka lista ut vad det är jag egentligen vill ha fram.. Sammanfattning av mina tankar? JA TACK!

"Det hjärta som skulle bli ditt på nått vis. Det fryser nu sakta till is."