kallamigbella

Hej, nu kommer ett litet inlägg från världens kanske mest sega person just nu.. tänkte bara lämna ett litet inlägg här så att ni inte tror att jag har gått och dött av självömkan eller något liknande. Vilket annars hade kunnat vara troligt eftersom jag tycker fruktansvärt synd om mig själv ibland.. dock utan större grund. Jag märker även att jag nu under de senaste meningarna har lagt till med ett lite överklassuttryck, eller vad jag ska sätta för namn på det.. Intressant att det råkade falla sig så.

I helgen har iaf spenderats ute i en SMU-gård i rörvik där det har spelats brassband för fulla muggar (jag valde att skriva brassBAND så att det inte förknippas med några substanser).. Det var faktiskt roligare den här gången. Antagligen mest beroende på att jag faktiskt kunde spela det mesta nu och inte satt som ett kolli som jag gjorde förra övningshelgen. Jag hade nu heller inget speciellt att längta hem till, så jag gick faktiskt runt och trivdes lite. Det känns kul att vi låter så bra, och då är det faktiskt riktigt roligt att spela. Detta ledde ju tyvärr till att jag gick runt och sjöng på mina stämmor i flera timmar.. mindre roligt. Speciellt eftersom tubastämmor sällan är spännande. Helgen avslutades med konsert i trollhättans frälsningsarméns lokaler. Kvinnan som presenterade oss skrämde mig när hon välsignade oss när konserten var slut. Jag mår lite dåligt av sånt.

Dagen har innehållt en distriktsstämma där jag blev invald i styrelsen. Oerhört spännande må jag säga.

Det blev visst lite långt ändå.. dock totalt ointressant.. så läs endast om ni är på vippen till självmord för att ni har så lite att fylla er tid med (bra att skriva detta sist)