kallamigbella

Jag blir så jävla arg. Jag försökte vara trevlig och hjälpsam, och allt jag får tillbaka är bara skit. Det ska bli så skönt att slippa honom. Slippa att gå runt och tro att han är vettig/kommer att bli vettig. Många kommer jag sakna, men att inte träffa honom mer kommer att bli en lättnad. Så fruktansvärt skönt. Hela tiden har jag försökt "be on my best behavior" för att göra honom nöjd, men det har aldrig dugit. Nu när jag har börjat skita i att bete mig blir han förbannad och skäller ut mig. Han har faktiskt ingenting att säga till om längre, så han kan bara hålla käften!

Att sitta och klaga gör ingen nytta. Att skälla ut mig gör mig förbannad. Jag önskar att jag skulle våga säga precis vad jag tyckte om honom.. men jag tror inte att jag kan vara så elak.. Jag är inte som honom.

Nu ska jag inte tänka mer på honom. Vår kontakt är uppsagd. Vi träffas en gång till, sen inte mer.

Sen börjar jag få lite ångest för Irland nu också. Det är bara två veckor kvar och det känns som att tiden i sverige rinner ur händerna på mig. Jag hinner inte med allt jag skulle önska. Säga hej då till alla liksom. Men det kanske är bäst att bara försvinna.

Jag är lite upprörd.. det kanske märks.. 

Nu börjar jag äntligen bli frisk igen. Jag har varit dunderförkyld i flera dagar nu, och det suger totalt. När jag är förkyld annars brukar jag antingen få ont i halsen, huvudvärk, blir snorig eller hosta. De brukar komma i par, men denna gången har de alla kommit på party samtidigt. Helt galet. Denna huvudvärken har inte varit nådig, den hade nog kunnat klubba en vuxen häst!

Så jag har inte varit på jobbet, lite tråkigt faktiskt.. det suger att inte ha något att göra på dagarna. Jag har spenderat för många timmar varje dag på att titta på grey's anatomy, och det är ju inte helt fel. Det är faktiskt sånna intriger man önskade fanns i ens liv, men det gör det ju sällan. Var är min snygga hjärnkirurg liksom?

Helgen var toppen. Först hela fredagen med Asa, fan vad jag saknar dig! När vi satt på altanen och pratatde så kändes allt som vanligt, så som det ska vara. Jag kommer att gå sönder utan dig på irland!

Sen var Johnny Depp-kvällen.. pappa gillar! Toppenkväll måste jag säga. Vin, chocklad, bra tjejer och Johnny :D Blev kanske lite för mycket vin, men det är sällan något problem :P

Vinterhajken var tung att komma upp till, men så bra ändå. Stod på station med Annie och frös i flera timmar, men det var bra ändå:) Kul att åka runt i Blomberg på dagen innan.

På kvällen var det Party som gällde. Jag kände nästan inga, men det var kul ändå. För mycket vin där med, men det behövdes. Det blev en mysig natt också ;)

Nu ska jag äta och sen ska jag åka till skara på styrelsemöte. Imorgon ska jag dra mig till jobbet och i helgen ska jag äntligen till ASA!!!

"Look at me losing control, thinking I had it all."

Det känns faktiskt lite sorgligt när jag sitter och ser tillbaka i min blogg. I början, första halvåret eller nått så skrev jag jättemycket, och varje dag! Nu orkar jag knåpa ihop ett halvdant inlägg i veckan. Var tog min inspiration vägen? Då hade jag alltid mina och asas samtal att skriva om, eftersom vi pratade oavbrutet hela tiden, men det är lite försvunnet nu när vi inte kan ses lika ofta. Det är sorgligt hur snabbt den tiden försvann. Vi är fortfarande lika nära inombords, men avståndet mellan oss känns fruktansvärt långt. Jag hatar våra jobb!

Sen när man tänker på gymnasietiden. Man hade alltid någon där, alla visste vem man var (eller iaf rykten om en) och man kände sig alltid hemma på något sätt. Nu sitter jag på jobbet, är väldigt anonym (om man inte råkar få bucklan) få vet vem jag är, och ingen känner mig speciellt bra. Ska det fortsätta såhär så kommer man till slut bara ha massa "nära" vänner på avstånd.

Samtidigt känns det som att mitt liv rinner ur händerna på mig. Min metaforiska bubbla är tillbaka. Jag lever i den och inser inte riktigt vad som händer, det enda jag vet är bara att mitt liv rullar på jävligt snabbt, och det känns som att jag missar allt. Jag hinner knappt blinka innan jag har lämnat sverige bakom mig. Innan jag har andats ut är alla vänner som bortflugna. Kommer det finnas någon kvar när jag kommer tillbaka? När kommer jag att vakna upp och inse hur mycket jag har missat? Hela hösten var ett vakuum som jag knappt minns, och tur är väl det för det var en hemsk höst om jag funderar över den.  J var största problemet hela tiden, och han fanns alltid där i bakhuvudet och gnagde. Jag hoppas att han försvinner därifrån när jag flyttar. Är det honom jag flyr ifrån egentligen? Ibland tror jag faktiskt det. Jag tror att bara jag kommer bort från honom så kommer allt att lösa sig. Jag kommer att bli lycklig igen. Det är väl knappast troligt att det blir så..Jag vet inte vad jag ska tro längre. Jag är mest förvirrad som vanligt.

Fan vad jag är blödig. Jag gråter fan av allt. I torsdags kom jag hem från jobbet och mådde piss. allt hade snurrat hela dagen, huvudet sprängde och jag kände mig svag. När mamma frågade hur jag mådde bröt jag bara ihop och grät. Jag blir sån ibland, och det skrämmer många.. men jag gör det sällan framför folk. Oftast gråter jag när jag är ensam, som nu.. jag får fram det själv genom att släppa lös mina tankar.. fan vad jag är dum egentligen.

Nu ska jag sluta med alla mina konstigtheter och gå och sova istället.

Idag har jag pissat på en sticka, bara sett ett streck och blivit lycklig.

När jag söker lyckan missar jag livet.

Japp idag är det söndag. jag är så fruktansvärt usel på att skriva i min blogg, men jag har en del annat för mig.

Jag jobbar 100%, vilket gör att mina dagar går hur fort som helst, det är helt galet. Jag är en konstig telefonförsäljare, jag gillar att bli utskälld.

Min resa till Irland närmar sig med stormsteg. Nu är det bara en månad kvar och jag väntar på att min vändning ska komma. När jag ångrar mig, gråter hela tiden och avbokar biljetten. Än så länge är jag lugn, men jag känner mig själv. Jag kommer att skaka.

Jag håller just nu på att packa ner mitt liv i flyttkartonger också. De ska stå kvar hemma, men om mina päron får för sig att flytta under tiden jag är borta så är det bra att ha det klart. Sen kommer jag inte vilja bo kvar hemma när jag kommer hem, så då är jag redan färdigpackad. Nu tittar jag på en halvtom bokhylla, och mitt skrivbord är nästan tomt. På golvet står två kartonger fulla med saker. i Källaren står två till. Jag kan inte riktigt fatta att jag lämnar allt om några veckor.

Vi i familjen har börjat med GI-diet nu. Spännande måste jag säga, och lite svårt. Ingen potatis, pasta, ris  eller bröd. Svårare än det låter.. oh, inget socker heller. Jag har iofs gått ner 1,7kg på en vecka, och det enda som jag ändrat då är maten, så det verkar ju funka.

Nu hoppas jag att mamma kommer hem med min nya mobil snart.. har jag nämnt att jag är helt pank förresten? Längtar jag till den 25:e? JA!

Ta ta for now!

Min älskling fyller 19 år idag! Jag älskar henne. Hon är den bästa människan på denna jord!

Jonathan skulle fylla 22 idag också.. Synd att han inte finns kvar.

Syskonen har varit hemma nu i några dagar. Det är underbart. Emilia är hur söt som helst, och det är så skönt att ha någon att prata med på kvällarna och dagarna. Becka är snällaste systern som finns!

Igår bokade jag biljetten. 10/3 kl 14:25 åker. Då lämnar jag Sveriga. Jävlar vad spännande.

Nu ska jag väl återgå till jobbet. Hör gärna av er, jag har tråkigt!

"I've spent my whole life, trying to fuck the lonelyness away"

Syskonen kom hem igår. Riktigt rolig som vanligt. Emilia har blivit jättestor nu och hon kan nästan stå helt själv (eller hon kan det när hon inte fattar att hon står själv :P)

Jag fick ett mail från familjen igår. Jag ska få följa med Claudia ut på S:t Patrick's day :) Jävlar vad roligt.. jag längtar redan nu!

Nu ska jag snart åka och jobba,. lagom segt.

Förresten är jag arg. Man säger inte så!

Kanske skriver mer senare.