"It leans on me. Like a rootless tree"
Nu är det kväll igen, och som vanligt så fastnar jag här.. jag blev lite inspirerad förut, så jag är bara tvungen att lägga upp ett kort.. har egentligen inte tagit några kort på den nya frisyren, men idag fick jag en snilleblixt.. ey, jag har ju faktiskt en webcamera.. Ibland kan jag imponera mig själv med min smarthet :P.. haha
Jag var tvungen att minnas lite förut, så jag kollade lite i gamla skolkataloger (sanningen är att jag var tvungen att städa mitt rum för att det knappt gick att röra sig där inne, och då hittade jag en gammal skolkatalog under kläderna. Då var jag bara tvungen att hitta några andra) Vissa bilder fick mig att le, andra att skratta högt. Jag kände mig som 13 år igen, och jag minns när vi sprang runt på vasa.. jösses.. Jag säger bara jösses, vissa av killarna vi spanade på då är inte helt fel ;-)... Minns du Amanda? Jag trivdes aldrig på högstadiet, men det hade sina ljusa stunder.
Det är nästan läskigt hur fort mitt humör kan ändras. Ibland vet jag inte vad som händer, det behöver inte ens påverkas av något, utan ibland blir jag bara ledsen helt utan anledning. Jag gillar det inte!
Tiden mellan bilderna är ungefär en kvart, men ändå känner jag mig så borta som jag ser ut på den andra bilden.. det är illa.
Jag borde packa sen också.. men det är inte så mycket jag behöver ha med mig direkt.. ska bli så skönt att komma bort.. det ska nästan t.o.m. bli skönt att sitta 4h på buss.. jag behöver nog komma bort.
Jag kommer nog börja gråta på Winnerbäck, det gör jag alltid. Jag gillar att gråta på något sätt.. känns som att något släpper, och det känns oftast bättre efteråt. Samtidigt är det så jävla jobbigt att gå runt och vara på gränsen att gräta, när man vet att man inte "får". Eller när man är så ledsen att man går sönder, och inte kan gråta.. det är bland det jävligaste som finns.
Jag måste sluta skriva, jag blir bara deppig.. illa Bella.. illa..
Jag var tvungen att minnas lite förut, så jag kollade lite i gamla skolkataloger (sanningen är att jag var tvungen att städa mitt rum för att det knappt gick att röra sig där inne, och då hittade jag en gammal skolkatalog under kläderna. Då var jag bara tvungen att hitta några andra) Vissa bilder fick mig att le, andra att skratta högt. Jag kände mig som 13 år igen, och jag minns när vi sprang runt på vasa.. jösses.. Jag säger bara jösses, vissa av killarna vi spanade på då är inte helt fel ;-)... Minns du Amanda? Jag trivdes aldrig på högstadiet, men det hade sina ljusa stunder.
Det är nästan läskigt hur fort mitt humör kan ändras. Ibland vet jag inte vad som händer, det behöver inte ens påverkas av något, utan ibland blir jag bara ledsen helt utan anledning. Jag gillar det inte!
Tiden mellan bilderna är ungefär en kvart, men ändå känner jag mig så borta som jag ser ut på den andra bilden.. det är illa.
Jag borde packa sen också.. men det är inte så mycket jag behöver ha med mig direkt.. ska bli så skönt att komma bort.. det ska nästan t.o.m. bli skönt att sitta 4h på buss.. jag behöver nog komma bort.
Jag kommer nog börja gråta på Winnerbäck, det gör jag alltid. Jag gillar att gråta på något sätt.. känns som att något släpper, och det känns oftast bättre efteråt. Samtidigt är det så jävla jobbigt att gå runt och vara på gränsen att gräta, när man vet att man inte "får". Eller när man är så ledsen att man går sönder, och inte kan gråta.. det är bland det jävligaste som finns.
Jag måste sluta skriva, jag blir bara deppig.. illa Bella.. illa..
"We might kiss when we are alone
When nobody's watching
We might take it home
We might make out when nobody's there
It's not that we're scared
It's just that it's delicate"
Kommentarer
Trackback
