kallamigbella

Det har varit en härlig dag.. solen har värmt, skoldagen var kort, bra prat med Asa. Allt var toppen helt enkelt..

Gillade igår med.. tyckte om känslan av att det inte var jag denna gången, att han känner något.. även om det verkar ha försvunnit under natten så var det ändå något igår. Något som kändes.

Kursen gick bra också.. vi läste en av mina dikter.. lite obehagligt och pinsamt, men det gick bra.. Sen när jag kom hem visade jag den för mamma.. jag har inte velat göra det, men nu kände jag mig tvungen. Den handlar om Jonathan nämligen, så resten av familjen har faktiskt mer utbyte av den än vad jag har.. Jag träffade honom aldrig. Det känns så konstigt.. tänk om han hade funnits idag.. Hade jag funnits då?.. Om båda hade funnits, hade vi kommit överrens? Hade han haft snygga kompipsar att stöta på? Skulle han fortfarande bo hemma?.. Kan man sakna en människa man aldrig har träffat?

Nu ska jag kolla på några avsnitt av sex and the city.. sen ska jag sova.. Imorgon ska jag göra massa skolarbete, känner mig ganska duktig.. blir kanske lite solande också :)

Måste bara säga att i helgen kändes det som en kniv i hjärtat.. hade jag inte försökt hålla masken så bra som möjligt så hade jag nog nästan börjat gråta.. Det är inte rättvist.. man gör inte så.. va fan!

"Let the sun shine"