kallamigbella

Idag gick jag upp tidigare än jag behövde och åkte till skolan en helt timme innan vi började för att hinna plugga lite naturkunskap.. mest för att jag har varit så kass på att göra det hemma. Själva provet gick sådär.. men jag ska inte måla fan på väggen förrän jag vet hur det gick.

Sen skulle jag, Asa och Jonas fika idag egentligen.. men han har lyckats stuka foten, så han var på sjukhuset när fikan var tänkt.. så jag och Asa fick umgås själva.. men vi överlevde idag också. Vi satt i fönstret på citybagarn och pratade.. helt plötsligt kommer det fram en tant som ställer sig utanför fönstret och tittar in, precis bredvid Asa.. jag börjar säga "hjälp, hjälp, hjälp" och tittar på tanten.. Asa vänder sig om, rycker till och ser rädd ut, och den börjar vi båda asgarva!.. Stackars tant!
Underbar fika iaf.. vad skulle jag göra utan dig gumman?

Jag förstår inte varför jag ens bryr mig.. han har nästan redat bevisat att det är skitsamma.. så varför hoppas jag?.. eller gör jag ens det?.. Jag vet faktiskt inte längre.. är det värt besväret? Kommer det någonsin vara värt de tårar som jag har spillt?.. jag vill aldrig förlora hoppet om att folk kan ändras, men snart gör jag nog det..
Fram till söndag.. sen är det no more snälla Bella!

Asa sa det idag.. det ska inte beöva vara såhär jobbigt. Inte redan.. detta är bara en uppvärming.. man ska inte stupa redan!

"Faktisk gäller vad man säger, inte bara vad man gör"