Nostalgitripp
Ikväll hade min tubalärare en konsert för bara sina elever.. jag var inräknad då :).. I lite mer än en timme har alla fått spela något..alla från liten till stor. Seriös nostalgitripp kan jag lova. Jag har spelat de flesta låtarna själv, och när en tubaist fick sitta på telefonkataloger för att nå upp till munstycket började jag nästan gråta. Det där var jag för bara några år sen! Kan inte fatta att denna tiden snart är slut. Jag kommer att sakna Henrik och mina lektioner grymt mycket. Får fortsätta smyga runt där i höst.
Annars måste jag medge att skolan är ganska meningslös just nu. De få lektionerna som vi gör något vettigt på är de som vi har prov på. Idag gjorde vi inget värt mer än på italienska där vi hade fetaste provet. Det sista i italienska. Det är nästan också sorgligt.. Det är lätt mitt favoritämne. Amo italiano molto. È la lingua più bella nel mondo!
Intressant möte imorse också.. känns ju bra att ljuga så mycket som jag gjorde. Men det var det värt. Känns lite illa dock att prata om det jag vill ha.. som att jag har det.. Konstig känsla.
Igår var det dock bara hemskt. Jag var ju beredd på det, men jag har så svårt att förklara mig när jag ställs mot väggen så. Vad fasen ska jag säga? En orolig mamma är nog det jobbigaste att ta just nu. En orolig mamma med frågor som jag inte har svaret på är snäppet jobbigare. En mamma som startar tankar i mig som redan finns där. En dotter som verkar följa i sin mammas fotspår mer än hon vill. Kan inte fatta att det var likadant för henne. Jag vill inte fastna där.. men det är som en drog.. finns det någon avväjningsklinik för mig? Är återfall det värsta som kan hända? Släpper detta någonsin? Är det verkligen en farlig drog?
Imorgon har jag muntliga i Cambridge. Det kommer två britter från gbg och har det med oss.. jag är sjukt nervös nu! Önska mig lycka till!
"Inte jag, sånt händer andra kvinnor. Jag har mitt försvar, sånt händer inte mig"
Annars måste jag medge att skolan är ganska meningslös just nu. De få lektionerna som vi gör något vettigt på är de som vi har prov på. Idag gjorde vi inget värt mer än på italienska där vi hade fetaste provet. Det sista i italienska. Det är nästan också sorgligt.. Det är lätt mitt favoritämne. Amo italiano molto. È la lingua più bella nel mondo!
Intressant möte imorse också.. känns ju bra att ljuga så mycket som jag gjorde. Men det var det värt. Känns lite illa dock att prata om det jag vill ha.. som att jag har det.. Konstig känsla.
Igår var det dock bara hemskt. Jag var ju beredd på det, men jag har så svårt att förklara mig när jag ställs mot väggen så. Vad fasen ska jag säga? En orolig mamma är nog det jobbigaste att ta just nu. En orolig mamma med frågor som jag inte har svaret på är snäppet jobbigare. En mamma som startar tankar i mig som redan finns där. En dotter som verkar följa i sin mammas fotspår mer än hon vill. Kan inte fatta att det var likadant för henne. Jag vill inte fastna där.. men det är som en drog.. finns det någon avväjningsklinik för mig? Är återfall det värsta som kan hända? Släpper detta någonsin? Är det verkligen en farlig drog?
Imorgon har jag muntliga i Cambridge. Det kommer två britter från gbg och har det med oss.. jag är sjukt nervös nu! Önska mig lycka till!
"Inte jag, sånt händer andra kvinnor. Jag har mitt försvar, sånt händer inte mig"
Kommentarer
Trackback
