Ångestdrypande
Igår kunde jag inte somna. Huvudet värkte och jag kunde knappt andas. Det virrvlade två tankar i min hjärna. Jag fick lika ont i hjärtat och lika mycket ångest av båda. När det är mörkt runt mig och jag ska försöka tänka på annat finns bara just de tankarna kvar. Jag mådde illa och vred mig som en galning. Det var ju mitt fel att jag tänkte, men jag kunde inte sluta. Gillar jag att plåga mig? Är det därför jag läser och tänker? Är det därför jag inte kan släppa? Är det därför jag vill gråta så fort jag minns?
"Oh yeah, I'll tell you something
I think you'll understand
When I'll say that something
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
Oh please, say to me
You'll let me be your man
And please, say to me
You'll let me hold your hand
I'll let me hold your hand
I wanna hold your hand
And when I touch you I feel happy
Inside
It's such a feeling that my love
I can't hide
I can't hide
I can't hide
Yeah, you've got that something
I think you'll understand
When I'll say that something
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
And when I touch you I feel happy
Inside
It's such a feeling that my love
I can't hide
I can't hide
I can't hide
Yeah, you've got that something
I think you'll understand
When I'll feel that something
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand
I wanna hold your hand"
