kallamigbella

Jahapp.. vad ska man säga? Vet inte vad jag ska tycka om detta. Det var väl väntat som vanligt, men ändå kändes allt bättre den här gången, så jag var inte riktigt beredd på det. Speciellt efter helgen trodde jag inte riktigt att detta var nästa
steg. Är allt liksom slut nu? Eller kommer vi hitta tillbaka som vanligt? Jag borde ta chansen att se detta som ett avslut och hitta någon annan.. men jag har så svårt att se mitt liv utan honom.. Jag låter som jävla toffel, men det är lika svårt varje gång.

Jag känner mig precis lika tom som vanligt. Precis lika urlakad som han alltid får mig att känna mig. Jag är precis lika mycket lipsill som förut, även om tårarna tog nästan en timme på sig att fatta vad de skulle göra. Jag står kvar på precis samma ställe som från början, och även om jag tror att jag har flyttat mig framåt så är det bara i tanken. Allt är precis som det alltid är, och jag är fortfarande lika naiv som allt, lika lättlurad som alltid och jag ser lika suddigt som vanligt.

Om jag någonsin lär mig att se klart så ska jag misshandla mig själv för att jag har varit så dum i ett helt år nu. Sen ska jag ta tag i mitt liv och försöka inse att det kanske finns någon annan som vill ha mig. Förhoppningsvis.

Hej jag heter Bella och jag har ett uselt självförtroende.