kallamigbella

jag är orolig. Sjukt orolig. Det är värre än förra gången. För denna gången får det verkligen inte vara sant. Vart ska jag ta vägen i så fall? sist hade jag allt. Nu känns det som att jag inte har något. Jag vill inte ens tänka på det, hur det skulle vara. Jag vet inte vad jag skulle göra. Vad skulle jag ta mig till?

Fy fan för väntan.