kallamigbella

Aldrig bra att skriva full.. men det gör jag ändå.

This will make no sense.. men skit samma.

Jag känner mig så borta från allt. Har egentligen inget kvar i Sverige, har inget kvar i Dublin heller. Vart ska jag ta vägen nu? Har inte orken att starta om på nytt. Vill inte, kan inte.
Drömmer ibland om hur det var då. Att lägga mig på sidan, att han sa "håll käften och sov" och att jag faktiskt kunde göra det. Nu kan jag aldrig somna. Jag vrider mig i en evighet och tankarna snurrar. Jag vill ha en natt där inget stör. Där han kan hålla om mig igen och jag kan må bra. Jag vill må bra.

Samtidigt vill jag inte tillbaka till hur det var sen. Hur dåligt jag mådde. Hur värdelös och onsynlig jag kände mig. Vill inte dit igen, orkar inte med det en gång till. Ändå sen J har de tankarna snurrat i mitt huvud. Jag är egentligen inte värd detta, jag förtjänar det inte för jag är värdelös. Vill inte hamna där igen.

Nu ska jag sova och glömma. Snälla låt mig sova!