kallamigbella

Jag har så svårt att bestämma mig. Alla drar i mig från olika håll och jag vet inte alls vad JAG vill längre.
Ska jag stanna i Dublin eller åka hem? När mamma sa "kom hem snart" så skar det i hjärtat och jag ville inget annat än att stanna där, men samtidigt gör det ont i hela kroppen bara av att tänka på att lämna Dublin. För lämnar jag Dublin är det slut på allt. Det är sista spiken i kistan för livet där, och inget av det kan komma tillbaka igen. Jag har redan förlorat så mycket under min tid där, och Sverige är inte längre mitt hem som jag lämnade, det har också ändrats. Jag blir trött så fort jag ens börjar tänkta på ett beslut, men samtidigt vill jag inte bli kvar där för evigt.

"Jag vill inte tänka framåt, men är livrädd att fastna här"

Sen hur jag vill att mitt liv ska vara och vad planen är för resten av livet ska vi inte ens prata om. Jag kan aldrig komma fram till något vettigt. Och även om jag gör det så är det inte bara upp till mig. Jag måste sluta vara ett offer och dra upp mig ur grottan. Jag vill inte vara den svaga längre. Och jag vill inte att någon ska bli sårad av mina beslut. Tror tyvärr att oavsett hur jag gör så kommer jag förlora fler som står mig nära. Jag orkar inte mer.